Skrifter för hemmet . Hur man kan hjälpa sitt barn.
Några råd af Gustaf Jahn.
Den »Den sitt ris spar, han hatar sitt barn».
(Ordspr. 13:24)
»Hålla tuktan är vägen till lifvet».
(Ordspr. 10:17) 1) Begynn tidigt att bruka käpp eller ris;
2) Straffa med båda så sällan som möjligt ;
3) När du straffar, gör det så, att barnen också känna det.
Vem skall slå barnet? Jag svarar med all besinning: Fadren.
Modren skulle, så vida det möjligen kan undvikas, bruka hvarkeu ris eller käpp, och icke ens med blotta handen utdela slag.
Minsta antalet av mödrar tukta så hårdt, att det verkligen gör gagn.
Men sådana slag, som blott falla löst utanpå, göra huden seg, så att fadren efteråt endast får slå desto hårdare.
Var skall man slå? Här har skaparen på hvarje frisk barnakropp utvisat en mjuk plats, som tycks vara prädistinerad för riset och i sig förenar alla fordringar på ett godt exekutionsobjekt.
Jag håller före, att alla slag skola inskränkas härtill Framför allt kan jag icke ifrigt nog varna för den onda vanan, att slå barnen i ansigtet eller hufvudet
Varmed skall man slå? Jag skulle kort och godt svara:
Icke med handen: om jag icke just här måste medgifva ett undantag,
ty med helt små barn anser jag det naturligt, att man lyfter upp den lilla kolten och låter de fem fingren vara risqvistarna. Jag skulle i afseende på straff-instrument föreslå följande grader: Hand, ris. käpp. — Mot knut, kautschuk, ridpiska, har jag en afgjord vedervilja; man skall icke behandla menniskan som en hund
1) Begynn tidigt Hvad är tidigt? — Det kommer an på barnets karakter.
Men jag skulle vilja uppställa den satsen:
Icke före den första födelsedagen,
men i hvarje fall förrän det andra lefnadsåret blifvit tillryggalagdt — ifall icke den lilla varelsen måste behandlas som synnerligt undantag. 2) Slå så sällan som möjligt 3) När du straffar, så straffa så, att slagen också verkligen göra ondt.
| 
