|
O store Ande
Vilkens röst jag hör i vinden,
och med en andedräkt som ger liv till allt i världen.
Hör mig, jag är ett av dina barn.
Jag är liten och svag,
jag behöver din styrka och klokhet.
Låt mig få gå i frid, och gör att mina
ögon får skåda röda och rosa solnedgångar.
Gör att mina händer respektera de saker du har gjort, mina öron är lyhörd att höra din röst. Göra mig så klok att
Jag kan förstå saker du har lärt mitt folk.
Lektioner som du har gömt i varje löv och klippa.
Jag söker styrka, inte till att vara överlägsen mina bröder, men till kunna strida mot min värsta fiende,
mig själv.
Göra mig förberedd för att komma
till dej med rena händer och med raka ögon, så när livet tynar som en vissnande solnedgång,
så att min ande kan kommer till dej utan skam.
|
