Ordspråk från olika kulturer

Gotländska ordspråk på Gutamål

När di hängd harpar äi päiltrei matt päuken va fruntimmar!
(När de hängde harpor i pilträd måtte hin vara fruntimmer! )

Di väis hynsi kan u värp i nättlar.
(De visa hönsen kan också värpa i nässlorna. Även experter
 kan missta sig ibland.)

Va ska slaivi var um int i gröitu!
(Var skall sleven vara om inte i grytan! Sades en smula
försmädligt om dem som gärna ville synas i bättre sällskap.)

Askå u kul täppar u till ett hul.
(Aska och kol täpper också till ett hål.) Man bör ej förkasta
enkla hjälpmedel

Släkti jär värst, sägd räven um di raude hundar.
(Släkten är värst, sa räven om de röda hundarna.)



Källingi skudd spytt yva körktånne, men de fassne pa käpen.
(Käringen skulle spotta överkyrktornet men det fastnade på hakan.) Skillnaden mellan att vilja och att kunna har väl sällan fått en
mera drastisk belysning.

Vör far jet de vör har u sing de vör kan.
(Vi får äta det vi har och sjunga det vi kan.)

Häng upp sårkar äi en grainlausar talle, da bläir de folk av dum!
(Häng upp pojkarna i en grenlös tall, då blir det folk av dem!)

Ännu har int snåien ligg summan yvar.
(Ännu har inte snön legat sommaren över.)
Alla plågor har sin övergång.

De smakar änd' fäugel, sägd källingi, när ha kokt säupä
pa staurändn sum kraku had sit pa.
Det smakar ändå fågel, sa käringen, när hon kokade soppa
på störändan som kråkan hade suttit på.

Man skall int bigär mair än trei markar talg ör en treibuck.
Man skall inte begära mer än tre marker talg ur en träbock.